Så skrev jag för nästan två år sedan när jag trodde att jag var klar med den här bloggen. Så blev det inte riktigt. I fredags runt sex på kvällen började magen kännas lite konstig mitt uppe i matlagningen och uppladdningen för helgen. Det var inte värre då än jag började äta men fick avbryta då jag inte mådde bra. Strax därefter kom allt upp igen… Runt halv nio var smärtan så stark att vi insåg att detta inte var någon vanlig matförgiftning eller liknande utan att det låg i farans riktning att det var ett tarmvred. Det är en visserligen ganska ovanlig biverkan av en överviktsoperation men det förekommer.
Jag ringde därför till 1177 som bad mig åka direkt till akuten i Karlstad. Frun skjutsade in mig och vid halv tio var vi på plats. Jag kom snabbt in på ett rum, blev undersökt och fick äntligen första dosen morfin. Jag har ganska dimmiga minnesbilder av det hela, först smärtan och sedan morfinet (som fylldes på i ett par omgångar under natten) gjorde mig rätt omtöcknad. Vid halv tolv skickades en remiss till röntgen på en datortomograf med kontrast som gjordes någon timme senare. Halv två kom svaret från radiologen och det var det väntade; slitsherniering. Fint ord men det är en sorts inre bråck där tarmarna tränger sig in under stället där de kopplats om vid den duodenala switchen. Det utrymmet (slitsen) stängs vid operationen så det är numera ovanligt att det händer – men det händer och nu hände det mig.
Efter överläggning med kirurgbakjouren i Torsby bestäms det att jag ska dit för operation och en ambulanstransport beställs. Jag lastas för mitt livs första ambulansfärd runt halv fyra och körs till Torsby. Jag är vid det här laget helt smärtfri tack vare rejäla doser morfin och har en trevlig timme i ambulansen där jag och sköterskan pratar om stort och smått under resan norrut. Vi kommer fram till akuten i Torsby vid halv fem och jag är då i så pass god form att jag på egen hand kan duscha inför operationen. Eller ja, helt ensam var jag inte i duschen för mitt i det hela klev det in en läkare som undersökte mig – lätt surrealistisk upplevelse. Nedbäddad i sängen, operationsklädd och försedd med kateter fick jag vila lite innan jag vid sex på morgonen kördes upp till operation. 12 timmar från första symptomen tills man ligger på operationsbordet och det en lördagsmorgon – svensk sjukvård levererar!
Jag vaknar upp igen vid nio på morgonen efter en lyckad operation som kunde utföras med titthålsteknik. Jag var förvarnad om att det inte alltid gick utan att man ibland fick öppna buken vilket förstås är ett större ingrepp men här hade det fungerat. Jag fick vila en stund på IVA (uppvak är stängt på helgerna) innan jag vid lunchtid kördes till avdelningen. Frun kom med ombyten, mediciner, läsning och framförallt elektronik då jag inte ens fått med mig en laddare när vi åkte in på fredagskvällen. Det var flytande kost som gällde och det var faktiskt gott med lite soppa fram på eftermiddagen! Jag hade en nervblockad runt operationsstället och hade inga problem med smärta förrän framåt kvällen då den släppte men då fick jag morfin i stället så natten blev hyfsat lugn.
Under söndagen kom tarmarna igång igen och jag fick prova på vanlig mat. Allt fungerade bra och fram emot två på eftermiddagen var jag utskriven och kunde rulla hemåt, förstås med frun bakom ratten. Jag kommer ta det lugnt ett par dagar och inte lyfta tungt ett tag framöver men annars har det hela gått väldigt bra. Om ett par veckor ska agrafferna (häftklamrarna som håller ihop de fyra såren) tas bort men annars räknar jag med att kunna lägga det här bakom mig. Det har inte varit en rolig helg men tarmvred var en del av riskkalkylen en gång i tiden och gör inte att jag ångrar min operation.
